har jobbat ikväll, det var lungt och skönt. Tiden gick snabbt och vips var jag hemma igen.

Mamma o Håkan körde hit min bror vid 21.30 tiden, de hade varit iväg på marknad m.m

Så nu ska min bror hålla mig sällskap i helgen när Niklas jobbar.

Jag och Tova skulle åka in imorgon och träffa Charlotte Perelli utanför Maxi stormarknad. Hon signerar sina skivor där och Tova bara älskar hennes musik....sen skulle vi på simskola och det är avslutning där med uppvisning.

Jag skulle köpa simmärkena hon tagit m.m

Nu tyvärr så kräktes hon ikväll så tvättmaskinen snurrar för fullt här inatt...allt skiter sig med planerna inför imorgon..suck.

Hon får sitta inne och glo hela dagen, inte leka med nån, inte träffa charlotte Perelli och inte visa vad hon lärt sig på simskolan, inga simmärken.

VARFÖR JUST NU ?????

Träffade en kompis och hennes dotter vid blomsteraffären idag så jag gick in och pratade lite, Viggo och hennes dotter lekte under tiden.

Jag tittade lite på blommorna och plötsligt hade jag köpt blommor för 250 kr. Vilket impuls köp...

Men hon i affären tog fram Lewisa (?) blommor...jättefina ceriserosa och aprikosa...så jag köpte en av varje färg.

Och så köpte jag fler penseer i såna där hängamplar som jag nu har på var sida om verandan vid entren.

De här lewisa blommorna är såna som är på bilden här ovan

idag för 6 år sedan upplevde jag min värsta dag i livet.

Vid denna tidpunkt anade jag inte vad som senare under dagen skulle ske..

Två representanter från Norge kom till neonatalavdelningen och skulle se maskinen som Loek låg i. Den var nyinköpt och Loke var den förste som var så stor (han var ju född i fullgången tid och var 4.7 kg tung och 54 cm lång) som legat i denna maskin.

Jag tyckte det kändes lite stort att de åkt ända från Norge enbart för Loke och hans maskin.

Vi fick sen besök av en killkompis runt lunch som vi satt och pratade med lite.

Efter det skulle Niklas på läkarbesök på en privatklinik 100 meter från sjukhuset. Och kompisen åkte hem...

Jag pumpade ut mjölk till Loke och gick bort med det, då sa de att han skulle röntgas och jag inte kunde vara därinne då...så jag gick tillbaka till rummet, duschade och läste en tidning.

Sen som jag skrev nedan så kom ju läkaren in och meddelade mig hur läget var...och jag fick panik och blev chockad m.m...så vill ni läsa resten får ni leta upp inlägget som jag skrev 29 april från dagen då han föddes för 6 år sen.

Jag vill inte skriva allt igen....

Jag tänker så på honom dessa dagar då han levde och dog för 6 år sen....

vi tittade aldrig på filmen med honom häromdagen men gör nog det idag istället.

Idag ska det finnas en minnesannons i smålandsposten...

om ni vill gå in på hans minnessida så finns den här: www.ingmarsson.com/lokes_minnessida.htm

Himlen gråter idag (det regnar) och det är inte en sån vacker dag/kväll som det var den 2 maj 2002...med sol och värme...då jag satt ensam utanför sjukhuset i väntan på barnens pappa..människor runt omkring som skrattade och var glada, helt ovetandes om vad jag varit med om.

Tänk egentligen vad man inte vet om människor man möter, vilket trauma de varit med om i sina liv.

Man skulle vetat innan man möter en människa vad de varit med om, så man kunde bemöta denna människa på rätt sätt....

En del bara klampar på och sårar utan att veta om det, men de vet ju inte vad personen varit med om och då är det inte så lätt.

Som när man förlorat barn och en del säger "du kan skaffa fler barn/nytt barn".

Men det hjälper ju inte mot sorgen....den kommer alltid finnas där hela livet. Man kan aldrig byta ett nytt barn mot det gamla som gick förlorat liksom.

Kram alla bloggläsare