idag för 6 år sedan upplevde jag min värsta dag i livet.

Vid denna tidpunkt anade jag inte vad som senare under dagen skulle ske..

Två representanter från Norge kom till neonatalavdelningen och skulle se maskinen som Loek låg i. Den var nyinköpt och Loke var den förste som var så stor (han var ju född i fullgången tid och var 4.7 kg tung och 54 cm lång) som legat i denna maskin.

Jag tyckte det kändes lite stort att de åkt ända från Norge enbart för Loke och hans maskin.

Vi fick sen besök av en killkompis runt lunch som vi satt och pratade med lite.

Efter det skulle Niklas på läkarbesök på en privatklinik 100 meter från sjukhuset. Och kompisen åkte hem...

Jag pumpade ut mjölk till Loke och gick bort med det, då sa de att han skulle röntgas och jag inte kunde vara därinne då...så jag gick tillbaka till rummet, duschade och läste en tidning.

Sen som jag skrev nedan så kom ju läkaren in och meddelade mig hur läget var...och jag fick panik och blev chockad m.m...så vill ni läsa resten får ni leta upp inlägget som jag skrev 29 april från dagen då han föddes för 6 år sen.

Jag vill inte skriva allt igen....

Jag tänker så på honom dessa dagar då han levde och dog för 6 år sen....

vi tittade aldrig på filmen med honom häromdagen men gör nog det idag istället.

Idag ska det finnas en minnesannons i smålandsposten...

om ni vill gå in på hans minnessida så finns den här: www.ingmarsson.com/lokes_minnessida.htm

Himlen gråter idag (det regnar) och det är inte en sån vacker dag/kväll som det var den 2 maj 2002...med sol och värme...då jag satt ensam utanför sjukhuset i väntan på barnens pappa..människor runt omkring som skrattade och var glada, helt ovetandes om vad jag varit med om.

Tänk egentligen vad man inte vet om människor man möter, vilket trauma de varit med om i sina liv.

Man skulle vetat innan man möter en människa vad de varit med om, så man kunde bemöta denna människa på rätt sätt....

En del bara klampar på och sårar utan att veta om det, men de vet ju inte vad personen varit med om och då är det inte så lätt.

Som när man förlorat barn och en del säger "du kan skaffa fler barn/nytt barn".

Men det hjälper ju inte mot sorgen....den kommer alltid finnas där hela livet. Man kan aldrig byta ett nytt barn mot det gamla som gick förlorat liksom.

Kram alla bloggläsare

 

Fatti

2 maj 2008 09:55

Hej Linda!
Jag blev väldigt rörd av din berättelse om din son som gick bort för sex år sen.Jag grät när jag läste för jag kan inte tänka mig att man kan uppleva något värre som förälder än att mista ett barn.Jag har själv två barn som är en pojke som är tretton och en flicka som är 9 år. Jag brukar ofta bli trött och irriterad på dem som alla föräldrar blir mellan varvenn men man skulle inte under några omständigheter vilja vara utan dem och min värsta fara är att det skulle hända dem något så att man inte får träffa dem mer.Jag vågar inte ens tänka tanken ibland,inte för att jag går och tänker på just detta så ofta.Men jag har kommit på mig ju äldre jag har blivit att jag tänker mer på det nu än förrut och allra helst om jag ska åka bort och lämna ungarna hemma.Men man kan ju inte leva med den skräcken hela tiden,man måste också leva här och nu.Jag försöker att njuta varje dag som jag vaknar av allt som jag har omkring mig och vara glad för att jag har min underbara familj.Jag känner med dig och din underbara familj och förstår hur mycket ni måste sakna er lille man....
Kramar till er alla från Fatti

http://fatti.bloggagratis.se

 

BeaTris

2 maj 2008 10:03

Tittade in & blev kvar, blir så berörd av det du varit med om. Kan inte föreställa mig smärtan. Tittade även in på hemsidan....så fin & så fina bilder på din lille son & platsen där han vilar. Jag hoppas det blir en fin dag för dig & familjen.

*Kram*

http://beatris.bloggagratis.se

 

Åsa i Ksd

2 maj 2008 10:36

Jag kan inte på något sätt säga att jag förstår eller vet vad du känner. Det gör jag inte. Men jag kan säga att jag känner med dig.
Jag har "följt dig" sedan du väntade Loke och det förundrar mig hur stark du varit.
Många kramar till dig och familjen!
Kramar från Åsa

 

Grynisen

2 maj 2008 20:02

Jag minns.... minns detta så väl. Jag grät när jag läste att Loke hade dött. Din hemsida med dina söta fina son var fantastisk. Jag blev så djupt berörd över det du skrev, bilderna du visade!!! Jag ville bara krama och trösta dig...

Kram på dig Linda

http://grynisen.bloggagratis.se

 

Tina

2 maj 2008 22:13

Kram.....tänker på Er idag

 

Carola m 7

2 maj 2008 23:46

Skickar kramar till er alla denna dag.
Kram.

http://wetterholm.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

lösenordet till min nya blogg på www.blogg.se försvann plötsligt och jag får inget nytt hur många gånger jag än skickar att jag glömt lösen..det kommer inte nåt nytt lösen.   irriterande...jag har liksom en tävling som slutar idag.   Om någon av er s...

 Vinnaren av en resepottan från:  LillaW webshop     Anna.R & Ella från juni-06 mejl: linnea_g75@hotmail.com     GRATTIS till resepottan !   Jag kommer även skriva detta i min nya blogg.   Från och med nu lägger jag ner denna blogg och kommer befi...

Jag har nu utsett en vinnare i tävlingen om ett hemligt paket och den som vinner är:   Carola m 7    Som skriver bl.a så här i sin kommentar om semester: ********************** " Vår semester i år kommer att gå till Astrid Lindgrens värld och High C...

 Nu har jag ordnat och donat med nya bloggen hela dagen, fick skaffa mig ett nytt medlemskap och göra en helt ny om från början.  Tryck på länken nedan. Nya bloggen   OBS ! Denna blogg kommer finnas kvar och vara aktiv tills tävlingarna är slut...jag...

min son på 5 år sa nåt till mig idag som gjorde mig så ledsen.. vi satt på trappan och pratade om att Saga får inte vara i skogen för då ser jag inte henne, hon kan trilla ner i en pöl med vatten och drunkna. Då undrade han vad det gjorde...jo men sa...